Badet

HENRIK OLSSON

Naturen är den centrala inspirationskällan i Henrik Olssons två serier av målningar som presenteras i utställningen. Andra källor är litteratur och även andra konstnärers bilder i form av film, foto men framförallt måleri.

Konceptet för bildens uppkomst får inte ta över det autonoma framställningen som är själva drivkraften i Henrik Olsson måleriska värld. Bilden reduceras och förenklas, främst genom färgen.

I utställningen ”Badet” presenteras två olika serier med badet som gemensamt tema. ”Ofelia” som den andra bildserien heter är även besläktade på annat sätt. I hans tidigare måleri har det funnits fallenhet för det ironiska och humoristiska, som då fungerat som ett sätt att distansera sig. I dessa sviter har konstnären motstått alla humoristiska infall.

Första bildsviten ”Badet” har som förebild en scen ur Vilhelm Mobergs roman ”Rid i natt”. Denna scen finns filmatiserad i form av en gammal svartvit film och bilderna kring scenen har inspirerat Henrik Olsson till utförandet av ”Badet”. En kvinna anklagas för häxeri och går till en djup källa i skogen, håller tag i någon växtlighet innan hon släpper greppet. Hon är inte simkunnig, men om det finns någon sanning i anklagelsen så skall hon flyta, vilket hon inte gör utan drunknar.

Filmatiseringen har funnits kvar som minnesfragment hos Henrik Olsson och har omskapats genom tid. ”Jag fascinerades över den lilla källan som trots sin litenhet i areal omfång kunde vara så djup. Detta har jag framhävt genom att den utformats som en skogssjö i miniatyrformat, en tjärn eller en göl.”

“Ofelia” är ett drama av Shakespeare och förekommer flitigt i konsthistorien och är ett belastat motiv. Men att upprepa samma motiv i flera målningar får en verkan av att göra motivet till sitt eget. Genom att upprepa motivet omkonstrueras minnesbilden hela tiden, någonting förändrar i varje omtagning. Den döde kan se ut att sova med sina stängda ögonen men även om dem var öppna, skulle de inte kunna vara verksamma som själens spegel. Den finns i likhet med tjärnens spegling bortom en yta, onåbar.

Henrik Olsson Född 1969 i Lindome, Sverige. Har gått Bildkonstakademin, Helsingfors 1998-2003.
Samt Escuela de Bellas Artes, Universidad de Costa Rica 2000. Det här blir första gången som Henrik Olsson har en separatutställning i Stockholm. Senast visad: Haihatus i Joutsa, Finland 2015. Medverkade i en grupputställning på Katrineholms konsthall 2014.

UTSTÄLLNINGEN PÅGÅR tom 12 december 2015

In this exhibition of Henrik Olsson, there are two series of paintings in which nature is the main source of inspiration. Other sources that inspire him is literature, film, photography and, above all; other painters.

The driving force in Henrik Olsson’s world, is to reduce and simplify, mainly through the colours.

In the exhibition “The Bath”, two series are presented with the bath as a common theme. “Ofelia” is the name of the second set of images, but can also be related to the Bath in other ways.

In Henrik Olssons earlier paintings, there has been an aptitude for irony and humor, which served as a way to distance oneself. In these series, the artist has resisted all humorous inferences.

The image of “The Bath” is modelled after a scene from Vilhelm Moberg’s novel “Riding in the Night.” This scene is filmed in the form of an old black and white film and the images around this scene sparked Henrik Olsson to create “The Bath”. A woman accused of witchcraft, goes into the deep water in the woods, keeping hold of any vegetation before she releases her grip. She is not able to swim, but if there is any truth in the accusation she will float and not drown, which she does.

This film adaptation remains as fragments of memory for Henrik Olsson and has been transformed through time. “I was fascinated by the little lake, that despite its smallness in the area surrounding, could be so deep. This I highlighted by designing a lake in miniature, a pond or a puddle. ”

“Ophelia” is a Shakespearean drama, and referred frequently to in art history. By repeating the same subject matter in several paintings, it has an effect that makes the subject its very own focus. Repeating the subject can be paralleled to redesigning a memory that constantly redevelops, something changes in each repetition. The dead person looks like he is sleeping, with his eyes closed, even if they were open, would they not be able to operate as a mirror of the soul. It is similar to a pool of water mirroring beyond a surface, unreachable.

Henrik Olsson – Born in 1969 in Lindome, Sweden, has attended The Academy, Helsinki 1998, and the Escuela de Bellas Artes, Universidad de Costa Rica in 2000. This is Henrik Olsson’s first solo exhibition in Stockholm. HI last Scandinavian exhibits were Haihatus Joutsa, Finland in 2015, and at the Katrineholm Art Hall in 2014.

THE EXIBITION RUNS UNTIL 12 OF DECEMBER 2015