Dan Backmans konstnärskap rymmer flerspåriga uttryck, där materialvariation och alternerade tekniker ger en spårkarta med divergerad topologi. Ett gåtfullt numrerat färgfält tycks både vara självrefererande och associativt till något yttre. Är det en spelplan, en ritning, ett kolorimetriskt, eller kanske ett periodiskt, system? Modeller som både är konkretion och abstraktion. 

Återkommande tematik är en dubbeltydig, eller flerdubbelt tydlig, geometri som öppnar för en både abstrakt och figurativ läsning. Ty samma bild kan i sin ambivalens lika gärna vara inzoomad och uppförstorad ornamentik, textil- eller växtfibrer omlott, DNA-strängar eller intarsia  kolorerade balkar från en husritning. Det är i denna osäkerhet, i samverkan med en målerisk precision, som verkens styrka står att finna; en egen koherens, något gåtfullt och tilldragande, där tyngden ligger på det obesvarade. 
Ekon från tidigare decenniers konstteoretiska debatter får här en förnyad efterklang: flera av verken tycks ge ett alternativt svar på frågan om formalism, empiri och dekonstruktion. 
Dessa arbeten lyfter även frågor om relationen mellan konstnär och kritiker. Kontaktytor existerar, även om förhållandet till intuition, process, citat, analys och gestaltning skiljer sig åt. I serien med laminerade collage (blandteknik, fotomontage) tycks fragment från kritikens dokumenterande aspekter ha införlivats och skapat en upplösande och kritisk syn på kategorisering, systematik och produktion. 
 
Anders Hellqvist
 
Dan Backman är född 1955, boende och verksam i Stockholm. Studier på Konsthögskolan och Valand. Ställt ut på gallerier och konsthallar sedan slutet på sjuttiotalet. Representerad på Moderna museet, Göteborgs konstmuseum och Norrköpings konstmuseum samt i offentliga och privata samlingar. Vid sidan av konstnärskapet verksam som konst- och musikkritiker på Svenska Dagbladet. Utställningen är hans första på SPG.
 
English —————
 

Dan Backman’s artwork contains multi-track expressions, where material variation and alternating techniques provide a track-map with divergent topology. 

An enigmatic numbered color field seems to be both self-referential and associative to something external. 

Is it a game plan, a drawing, a colorimetric, or maybe a periodic system?
Models that are both concretion and abstraction.

Recurring themes are an ambiguous, or multivocal, geometry that opens up for both abstract and figurative reading. 

 

For the same image in its ambivalence can just as easily be zoomed in and enlarged ornamentation, textile or plant fibers wrapped around, DNA strands or marquetry on colored beams from a house drawing. 

 

It is in this uncertainty, in collaboration with a painterly precision, that the strength of the works can be found; an own coherence, somewhat enigmatic and alluring, where the emphasis is on the unanswered.

 

Echoes from previous decades art-theoretical debates have a renewed resonance here: several of the works seem to provide an alternative answer to the question of formalism, empiricism and deconstruction. 

 

These works also raise questions about the relationship between artist and critic. Contact surfaces exist, even if the relationship to intuition, process, quotation, analysis and design differs. In the series of laminated collages (mixed media, photomontage), fragments from the documentary aspects of criticism seem to have been incorporated and created a dissolving and critical view of categorization, systematics and production.

 

Anders Hellqvist

Stäng meny