Gunnar Larsson + TILPO – en annan ort

Kanske behovet av expressivt och färgstarkt måleri i dessa tider är behövligt, på flera sätt. Konsten har i historien alltid avspeglat sin samtid, det tillstånd världen befinner sig i. Världen idag känns på många sätt orolig och därför känns det viktigt att förmedla glädje och lust. Det var en av anledningarna till att just denna utställning blev till på S.P.G. Gunnar Larssons måleri presenteras här för första gången. Efter en förfrågan om medutställare valde han Tilpo.

Tilpo har tidigare deltagit i en grupputställning på galleriet 2013. Här sätts det minimala, det lågmälda undan för en mer färgsprakande energi. Båda har varit under senare år aktuella med bl a utställningar på Kungl.Konstakademien.

 

En annan ort

När jag fick erbjudandet att föreslå en medutställare till denna utställning dök tanken upp omedelbart: Tilpo. Hans Eriksson, alias Fruls Tilpo, har varit något av en kultfigur för många målare ur min generation. Allt sedan min utbildningstid vid konsthögskolan under 80-talet har jag reservationslöst beundrat hans måleri. Och jag är inte ensam, vi andra iakttog med glad häpnad (och lite avundsjuka) med vilken lätthet hans ohämmade och vackra måleri flödade fram. Han tycktes vara mannen som målar vad som faller honom in. Numera är Tilpo mannen och kvinnan som målar vad som faller dem in, eftersom Hanna Aihonen Eriksson sedan många år varit medskapande i konstnärskapet.

Jag är motsatsen: varje ickeövermålad färgfläck är en mödosam arbetsseger. Men vi har ändå mycket gemensamt inbillar jag mig: En hemtamhet i en figurativ och berättande tradition, som hellre är naiv och rak på sak än cool och “intelligent”. Men hemtamhet är inte alltid en nyttig känsla för en målare. Måleri måste också vara ett äventyr! Ett begär efter att se och känna någonting nytt. Då strävar vi med vår fantasi- och inlevelseförmåga mot en annan ort, mindre alldaglig och förutsägbar än vårt vardagliga sammanhang.

I utställningen finns många målningar som rent faktiskt representerar andra orter. Tilpo-duon var under ett halvår i Sydafrika och målade. Verken visades på ett galleri i Kapstaden under titeln: “Cape It´s your name”. Själv stod jag många sommarkvällar på en gräsplätt i Älvkarleby och spanade mot solnedgången över Dalälven. (Det var väldigt myggigt…)

Men utställningstiteln syftar också ur ett vidare perspektiv mot själva konstarten måleri. Måleriet som en magisk mötesplats där allt är möjligt! Där fantasi och iakttagelse – alltså form och innehåll – i förening kan övertyga oss att tro på de mest drastiska berättelser och egensinniga observationer.  

Tilpo utgår nästan alltid från ett specifikt innehåll (sprungen ur en plats, vision eller dröm), själv tar jag gärna avstamp i en formlängtan (exempelvis rosa fluff) som söker sitt motiv. I våra tankesätt kommer alltså Tilpo och jag från två olika håll. Min förhoppning är att denna utställning inte bara blir ett möte, utan också en magnifik krock. Det blir roligare så!

Gunnnar Larsson, Orminge 9 februari 2019.

Perhaps the need for expressive and colorful painting in these times is needed, in many ways. Art has in history always reflected his contemporaries, the state the world is in.The world today feels in many ways anxious and therefore it feels important to convey joy and pleasure. It was one of the reasons why this particular exhibition was created at S.P.G. Gunnar Larsson’s painting is presented here for the first time, and now together with Tilpo.

Tilpo has previously participated in a group exhibition at the gallery in 2013. Here, the minimal, the low-key is set down for a more colorful energy. Both have in recent years been involved with exhibitions at the Royal Academy of Fine Arts.

Elsewere city

When I got the offer to propose a co-exhibitor to this exhibition, the idea appeared immediately: Tilpo. Hans Eriksson, also known as Fruls Tilpo, has been something of a cult figure for many painters from my generation. Ever since my education at the art school during the 80s, I have unreservedly admired his painting. And I am not alone, we others watched with happy astonishment (and a little jealousy) with what ease his unrestrained and silent painting flowed. He seemed to be the man who paints what comes in mind. Nowadays, Tilpo is the man and the woman who paints what comes in their minds, because Hanna Aihonen Eriksson has in recent years been co-creator in the artistry.

I am the opposite: every unpainted color spot is a victory from sweaty labour. But we still have a lot in common, I imagine: Comfortable in a figurative and narrative tradition, which is rather naive and drastic than cool and “intelligent”. But comfortable is not always a useful touch for a painter. Painting must also be an adventure! A desire to see and feel something new. Then we strive with our imagination and empathy towards another place, less commonplace and predictable than our everyday context.

In the exhibition there are many paintings that actually represent other places. Tilpo-duo was during half a year in South Africa and painted. The works were shown at a gallery in Cape Town under the title: “Cape It´s your name”. I myself had many summer evenings on a grassland in Älvkarleby and looked at the sunset over the Dalälven river.

(It was very mosquito …)

But the exhibition title also aims for a broader perspective on the actual act of painting. Painting as a magical meeting place where everything is possible! Where imagination and observation – that is form and content – in combination can convince us to believe in the most drastic stories and wayward observations. Tilpo is almost always based on a specific content (leap from a

vision or dream), I myself gladly take the lead in a longing after form (for example, pink fluff) that I try to transform into a content that motivates the colors and shapes that I crave to see. Tilpo and I come from two different directions. My hope is that this exhibition will not only be a meeting, but also a collision. It will be more fun that way!

Gunnar Larsson, Orminge 9 februari 2019.