S.P.G har återigen glädjen att presentera Karin Granqvists måleri. Ett fysisk informellt måleri, som kräver mod och utspelar sig i rummet och därför även i kroppen som upplevelse.
Valet att dra ett färgstreck på en tom stor vit duk,  just precis där, och så ännu ett, eller flera, utesluter inte alla andra möjligheter som fortfarande återstår.

Intuitiva handlingar ställs ofta mot logikens rationella besinning. Genom intuitionen bildar vi vår uppfattning utan bevis, argument eller annan saklig grund. Det går snabbt. Eftersom den tidsmässigt utspelar sig omedelbart.
Denna omöjliga tanke har satt sina drag i Karin Granqvists måleri – att studera intuitionens logik tills den blir logisk.

Karin Granqvist är ledamot i Kungl. Akademien och har varit aktiv i över 35 år på den svenska konstscenen.

Färgvärlden.

Måleriet befinner sig på samma plats. Samma plats men olika avstånd och väder. Olika tillstånd. Varje målning ett försök att överskrida tillståndet. Ta vara på vädret.
Högtryck ger starka färger och sträng form. Lågtryck mer lågmäldt med ungefärligare form.
Man måste invänta samma tryck för att fortsätta på en målning. Det kan ta år.

Dålig sikt och regn.

Söndersmulad färg. Färg som läcker.
Målningen befinner sig långt bort och behöver ses på nära håll.
Vissa målningar är påfallande nära och kräver backavstånd på flera meter.
Utzoomade vill ses utan distans.
Ibland uppstår målningen framför duken. Ibland bakom. Därför duger inte ett foto.
Målningen har sin närvaro i rummet tillsammans med sina gelikar.

I ateljén finns nyspända dukar. Färgen har gjort halt. Stop i orderingången.
Målningar står på kö.
De väntar på att deras föregångare ska omskolas.
De bemålade begär ett stormöte för att diskutera fortsättningen.

En utställning är i första hand ett tillfälle för målningarna att få umgås.
De samtalar sinsemellan. I en hängning.

Vissa målningar är bara på genomresa.
Jag måste skynda mig att sticka emellan med ett färghugg. Som i förbifarten.
Ut genom ett tågfönster.

Paletten har färre toner. Fyra istället för sju.

Streck föder streck.
Var målning kalvar nästa. Både som is och ko.

Teoretiskt måleri med smalare kontrastrika streck.
Bara ett raster kvar som silar ljuset. Färgens logik. Rytmen överröstar.
Som kommatecken eller kommendant över färgflödet.
Tänkt färg till skillnad från känd.
Emotionellt måleri med bredare, yvigare streck.
Som läker. Sömmen.
Instinkt kontra logos pålagor. Som tankar stör.

När målningen artikulerat sin färg är målningen klar. Den har tystnat i sitt påstående.
Färgen berättar om färgexistenser.

Pariserblå som svart. Sotar ner och ger ett hest ljud.
Som en fiol med för mycket hartz på stråken.
Inte särskilt vackert men mer sant.

Karin Granqvist, oktober 2020